Jag har bakat bröd denna vecka. Två gånger. Och det har varit så skönt. Tagit så länge. Jag märker allt oftare hur mycket jag njuter av att låta saker ta tid. Vem sku ha trott. Nå ingen.

Jag har alltid haft bråttom i livet. Allt ska hända snabbt och effektivt. Så skönt då med brödbak. Där man tvingas vänta på degen. Vänta på ugnen. Tid för paus och att välja någon snajsig sång att lyssna på.

Senast idag har jag också stått och halvropat “men lyssna på miggggg, vi har bråttom! Kan du skynda? Vet du ens va skynda betyder???” i enorm frustration och antagligen stort stresspåslag för min stackars kropp. Man kan påstå att jag har en bit att gå, att bråttom ännu stjäl stunder som kunde vara fina, men hej, ett steg i taget. Vi jobbar på det. T.ex genom att baka ett bröd.