Hejhallå. För en vecka sedan hamnade jag in på förlossningen med sammandragningar. Slemproppen (fräscht namn, I know) gick förra söndagen och efter det drog det sakta igång. De bad mig avvakta söndagen och komma in om det inte slutar i vila.. Natten till måndag vaknade jag flera gånger och hade ont så måndag förmiddag körde jag till sjukhuset själv (jag var inte medveten om att jag hade sammandragningar, såhär i efterhand lite lustigt att jag inte hade nån att köra mig. Nåväl) och där fick jag ligga i CTG kurva där det ritade flera sammandragningar. Blev undersökt och ultraljud gjordes och läkaren sa så vänligt “japp, du stannar här”. Jag bara whaat? Stannar här? Idag? Över natten? Va? Hade inte riktigt tänkt klart den tanken. Men snabbt började de medicinera mig för att stoppa sammandragningarna och jag fick plötsligt bara vara i en säng. Fick en kortisoninjektion för att snabba på knåddens lungutveckling ifall medicinerna inte skulle få stopp på sammandragningarna. Nå, tyvärr hjälpte inte pillrena och de lade mig i dropp och hoppades på det bästa. Fick panadol för att kunna vila och slappna av. Lol. Försök slappna av då det förbereds för prematur förlossning ifall om att. Alla berörda enheter på sjukhuset kontaktades för att vara beredda. Och jag ska bara slappna av. Nå, tack och lov hjälpte droppet och sammandragningarna slutade. Fick en till kortisoninjektion ett dygn senare. Fick ligga i dropp 2 dygn, och vara ett dygn till där för att kolla hur kroppen reagerade när jag var utan medicinering. Det hela gick så pass bra att jag fick åka hem torsdag förmiddag, inte en dag för tidigt. Jag höll på att bli galen.

Nu har jag alltså varit hemma 5 dagar och funderat om jag har sammandragningar eller inte. Heeh. Men knådden är ännu i magen och varje magdag är en seger. Vi skriver för tillfället vecka 34+6 och redan när man är i vecka 35 är det ganska vanligt att bebisen inte behöver någon extra hjälp efter förlossningen. Så, vi håller ut, hoppas på att det startar då det är så säkert som möjligt och att knåddelin får må bra i magen fram tills det. Och att vi snälla slipper igångsättning för att någon inte vill komma ut om några veckor. Allt kan hända ännu, de e bara att hänga med.