Jag vaknade igår i full ångest. Det är sällan det händer, men lika skrämmande är det för det. När ångesten hugger tag så finns det inte så stort spelrum för realistiska tankar och verkligheten är ganska långt borta. Känslan blir sanningen jag väljer tro på och det är så svårt att bryta då det hinner gå för långt. Denhär morgonen tog det några timmar för ångesten att dämpas. Jag har haft alla möjliga symtom; smärtor i bröstkorgen, dimmig syn, ostadighetskänslor, diarré, domningar i ansikte och händer, illamående. Symtom som för mig blir bekräftelse på att dethär är på riktigt, något är fysiskt fel på mig.

Jag vet bättre nu hur jag snabbast bryter tankarna, det gäller att lägga alla korten på bordet så snabbt som möjligt och berätta hur jag mår åt någon som jag litar på och som jag vet kan nå ända fram trots min extrema oro. Det är fortfarande svårt att prata om. Svårt att visa den delen av livet när man är mitt inne i ångesten. På avstånd till ångesten är det nu ganska lätt att dela mina erfarenheter, jag gör det gärna om det kan hjälpa någon eller ge hopp till någon. Men mitt i kampen, är det ännu svårt att vara öppen och låta andra möta mig just där.

Nå, symtomen ebbade ut ett efter ett också igår. Först får jag tag på mina tankar och i något skede börjar känslorna följa efter. Ibland är det en lång process, och andra gånger är det över snabbare. Ångesten går om, förr eller senare. Det gör den. Men inte vet jag om den är lättare att leva med för det. Däremot vet jag, att dagarna mellan ångest blir lättare. Att de bra dagarna kan bli fler. Att ångesten ännu är svår då den kommer är okej. Den får vara det.

Känner ni att våren närmar sig nu? Eftermiddagarna är ljusa nu, ända fram till kvällen. Solen värmer med små hoppkänslor då den är framme. Fåglarna kvittrar ute om det är stilla. Snön smälter från taken. Jag är en riktig vårmänniska. Älskar den. Det är då allt som är sådär härligt ligger framför, ljuset, värmen, grönskan. Hoppas på en mentalt stabil vår i år, så att jag hinner njuta så mycket jag behöver!

Vintersvackan har börjat ge vika. Min ångest är bara och hälsar på stundvis nu igen, så vill jag hemskt gärna att det fortsätter! Ångestfria dagar, att det får finnas i mitt liv är jag så tacksam och förundrad över. Flera år gick i tjock ångestdimma. Önskar att få ta mina erfarenheter och hjälpa ungdomar och unga vuxna genom dimman.

Vi har haft sportlov här i huset. Jag och barnen. Har varit bara vägar så vi har cyklat! 7 åringen har haft ett så bra lov. Har suckat åå vilken skön dag varje kväll. Tänk ändå. Det är så stort för mig. Att jag har kraft och ork med mina 2 små. Hela veckan. Att det finns energi som räcker till lek och bus. Kära barn, önskar att jag alltid ska få orka med allt ni hittar på och vill ha mig med i.

Nu har lilltösen somnat för en dagsvila, och jag ska passa på och sätta mig ner med en bok. Sista sportlovsdagen är det full snöstorm ute och vi myser inne med mycket speltid och böcker.