Den kom med trötthet igen. Graviditetströtthet är extremt. Jag somnar där jag sitter. Påminner äckligt mycket om tröttheten som utbränd, då man aldrig sov tillräckligt trots att sömntimmarna borde ha räckt till. Det är svårt med avstånd och balans till det som har varit, när kroppen reagerar på samma sätt. Jag vet ju att jag är trött nu för att det skapas liv inne i mig. Organen skuffas hit och dit, hormoner flödar och blodvolymen ökar. Kroppen är i något sorts extremläge och det är klart att det känns. Ingen fara på taket liksom. Men knepigt att idag vara okej med känslor som “igår” väckte ångest. Det är en balansgång hela tiden, men så kommer det kanske att vara resten av livet.

Foglossningen har också gjort entré. Mest kvällstid efter dagar med mycket stående och gående. Men AJ vad ont det kan ta.

En trevlig sak är att knådden sparkar massor. Hel cirkus på gång vissa dagar, och det är så skönt att inte behöva oroa sig för hur det är där inne. Däremot gillas urinblåsan tydligen. Får kissa hela tiden.

Jag mår alltså ganska bra med tanke på hur jobbigt det kan vara att vara gravid. Jag är enormt tacksam och glad över hur bra det går och att jag får orka med det jag behöver. Tänk att vi bara har sommaren kvar tills vi får träffa dig!